21:26:00
Vi murar
Om en månad har de hunnit passera ett helt år sen älskade farfar Bertil gick ur tiden och lämnade många med stor sorg och saknad. Ibland känns de som att farfar har byggt upp hela staden här, eller ialf haft ett finger med i spelet kring allt som har murats sen 1940talet. När vi renovera vårt nuvarande hus var farfar 90år och balanserade på en planka över trappen för att hjälpa oss att "plocka fram" och rusta upp murstocken. En sten kunde han inte rädda utan murade istället in en ny som också blev lite rödare än alla andra. På något vis har de känts som de blev huset hjärta och de är så fint att det är farfar som satt dit den, samtidigt som de är sorgligt att det är ett minne som kommer försvinna i och med att vi lämnar detta huset.
Det är sorgligt att vi inte får ha med oss farfar i vårt stora byggprojekt för jag vet att han hade kommit till oss var och varannan dag för att kolla till bygget. Han hade kanske inte med sina 97år kunnat fysiskt hjälpt Robin med murningen, men han hade suttit där på plattan i en stol och pekat, visat och tipsat. Det hade betytt mycket för Robin att ha honom där som stöd, trots att han nu ändå lyckats få en riktigt rak och stabil mur. Kanske var de farfars verktyg som förde tur med sig <3
Pappa och Freja manövrerar ett last med lecablock.
Murning in progress. Ett stort och tungt jobb men tillslut vara alla lager samt trappan på plats!
❤️ Farfar❤️ /syster